Blog Image

en blogg

tove leffler

------------

i went down on your mother eller – det här är det enda juliga jag tänker hänge mig åt i år

känn pepp Posted on Sat, December 13, 2008 04:14:53

<!–
WriteFlash('’);
//–>
I bought no gifts this year
And I slept with your sister
I know I should have thought twice before I kissed her
But with the year we had last
And the dress that she wore
I just went along for the ride
And I came back for more
And I’m sorry, baby

(That’s all okay honey cause see)

I bought no tree this year
And I slept with your brother
I wrecked your Daddy’s car
And went down on your Mother
I set your record collection on fire
And said I never knew (anekatips lyrics)
Felt kind of bad about that
And I know you did too

So whatever you say, it’s all fine by me
Who the fuck anyway wants a Christmas tree

Cause the snow keeps on fallin
Even though we were bad
It’ll cover the filth, we should both just be glad
And spend this Christmas together

I married you last year
Bet you thought I was sober, right?
But I was drunk as a skunk and I made a mistake
This could all have been over

Cyndi Lauper
Ah honey please don’t excuse your behaviour
Cause I hired a hitman and changed your will
Cyndi Lauper and The Hives
It’s now all in my favour
So whatever you say, it’s all fine by me
Who the fuck anyway wants a Christmas tree
Cause the snow keeps on fallin
Even though we were bad
It’ll cover the filth, we should both just be glad

And spend-spend-spend this Christ-Christmas together
And spend-spend-spend this Christ-Christmas together
And spend-spend-spend this Christ-Christmas together
And spend-spend-spend this Christ-Christmas together

Holding on without any reason
Cause something’s strong (something’s strong)
This holiday season (this holiday season)

So whatever you say, it’s all fine by me
And who the fuck anyway wants a Christmas tree
Cause the snow keeps on fallin
Even though we were bad
It’ll cover the filth, we should both just be glad

And spend-spend-spend this Christmas together
(repeat)
Come on!



hon var en pin uppa

känn pepp Posted on Thu, December 11, 2008 06:55:43

jag har bara jobbat idag. samt köpt lite grejer till mexiko.
ni kanske tror att det här är pin up-bilder. det är fel. det är marknadsföring – reklam:

för vad jag köpt i dag alltså och för vad jag kommer att bära i mexiko.



tacktacktack

känn pepp Posted on Tue, March 18, 2008 17:17:09

alla som grattat förresten. det känns ju extra bra då. ni vet ju också är jag är extremt svag för födelsedagar. jag skiter i alla andra högtider. de ger mig ångest och så vidare, men födelsedagen…. nåt helt anna



rafflande och serious brain damage

känn pepp Posted on Tue, March 11, 2008 22:39:18

dåligt bostads-karma och gått över till dålig mobil-karma. det är ändå lättare att handskas med.
efter debacklet med ett rum som jag skulle hyra och som plötsligt inte fanns tillgängligt slängde jag ut hysteriska mängder mail till olika människor på craigslist. c hittade ett grymt loft i w-burg. dela med två andra, utsikt över manhattan, precis vid bedford avenue st och så vidare. men eftersom denne person inte hör av sig hastar jag även iväg till rummet i prospect heights. fint gammalt hus, men också världens äldsta hund (22 år), som även luktade som världens äldsta hund. och jag vet inte vad som händer med hundar när de blir äldre, kanske är det så att deras lukt blir fränare och mer genomtränganade, precis som det kan bli på gamla människor. lukten av gammal, blöt, skitig hund låg i alla fall som ett lock över hela huset i propekt hegihts. jag var lite lite bakis, vilket kan ha påverkat, men jag höll på att spy. fick andas frenetiskt på min vante hela tiden och le och säga, “maybe it’s too expensive for me, can i call you back later”.
som en ängel dykter då greg upp med sitt loft i w-burg. han sms:ar do you still wanna see the loft. greg. what loft, sms:ar jag tillbaka eftersom jag svarat på 15 olika annonser. han kan möjligtvis vara inte så bra på sms, eller hard to get, men efter mycket om och men bestämmer vi tid och jag åker till w-burg vid halv sex. det visar sig vara samma byggnad som jag slaggade i för fem år sen när jag var här (och som också innabar en hel del bad charma – men any how) och där mike och helena bor. greg kommer från kanada, är musiker och författare och designer. han ska på turné till europa och kändes på alla sätt som en karaktär ur mitt liv alt. en karaktär ur en ganska sunkig american independent-film. men på ett bra sätt-

Blog ImageBlog Image
på loftet bor också två andra tomtar. en är dj och åker till miami under hela tiden jag ska bordär. den andra är konstnär och graphic designer och nästan aldrig hemma. jag vet att detta låter både helt exeptionellt bra och helt kväljande obehagligt på samma gång. men jag hade liksom inte tid att vara kräsen, utan bara lat och bekväm. slog således till. 600 dollar för två veckor är också med new york-mått mätt helt ok.
jag sprang iväg till bankomaten och såg ut som valfri karaktär från the wire när jag hämtade ut bunt efter bunt med 20-dollarsedlar. tjejen bakom mig i kön log överseende och sa no no itäs okey – take your time. man fick bara ta ut 200 dollar åt gången coh jag skulle ge en deposit också. sedan tillbak, skriva kontrakt, göra upp om nycklar och så hoppas hoppas att greg är så hyvens som han verkade och lännar nycklar till c, så jag bara kan dimpa ner där när jag är tillbaka från san francisco om en vecka.

part two.
jepp, nu är jag alltså hos k i san francisco. en tripp som börjat både bra och dåligt kan man säga. jag landade välbehållen i går. väskan kom, jag hittade shuttlen som jag skulle åka med, han förstod vilken adress jag skulle till. in i bilen och så plocka fram mobilen. var är mobilen? rafs rafs i väskan som är alldelse för stor och oorganiserad, så saker och ting försvinner så lätt där. rafs rafs. faaan, var är den? svenska mobilen är där, plånboken, ipod, kamera, pass. ringer till slut min amerikanska mobil. många signaler går fram i luren. i väskan är det tyst. till slut svara min egen röst.
jahapp. mobilen är alltså lost någonstans på san fran airport. jag hade den precis när jag klev av och messade, men sedan…? toaletten? bagage-hallen?
framme hos k får jag mat, vi funderar lite på om jag ska köpa en ny mobil, den kostar ju bara 9 dollar. eller ändå försöka spåra den. k berättar att hon blev av med sin för någon vecka sen (på fyllan – det är tillåten orsak, vilket jag inte alls kan kalla mitt obegripliga slarv) och fick tillbaka den. folk är så vänliga.
vi hämtar b och i på dagis, åker på sightseeing i san fran som inte alls är som new york (eeeh, varför skulle den? egentligen). new york är välbekant, så medierad att det omedelbart känns som om man har varit där. san francisco är inte alls lika vanlig i filmer och på tv, förstår jag när vi tar oss fram i den extremt backiga terrängen med den ascoola hybridbilen. hybrid, alltså att den sparar energi när man bromsar, vilket gör att den skulle kunna vara självförsörjande. och med tanke på att backarna i den här staden känns som 90 graders vinkel allt som oftast, både uppåt och neråt, jag lovar, jag har aldrig sett så branta backar, så är det en bra lösning. k är också nöjd med hybrid-prylen, mindre nöjd med att det är en SUV. nej, san fran är massa låga hus, flera ställen känns mer som porto eller mexiko city och palmer och citroner. och jag känner inte igen mig. ny stad, det är det bästa jag vet. vi åkte upp på twin peaks, det blåste stor och ungarna var missnöjda, men jag fick i alla fall se golden gate bridge och berkely från utsiktspunkten.
väl hemma igen försökte jag ringa min mobil och plötsligt svarar en person:
“hello”
“eh, hello, i think you are speaking on my phone..?”
“yeah, since you left it here in the american airline flight”, med trött röst.

jaha, jag hade alltså tappat den där och nu lovade den, inte så trevliga, men ändå hjälpsamma kvinnan att lägga den i ett kuvert med mitt namn på. det finns vänliga människor! jag och k enades om att amerikaner är vänliga, precis så där som vi sett på film. jag tar tillbaka min ondska från tidigare vistelser och tidigare episoder.

i san francisco heter tunnelbanan bart och gillar man simpsons är ju det i alla fall lite roligt. jag tog bart i morse till flygplatsen.
irrar runt tills jag hittar lost and found längst bort i en enslig ankomsthall. kvinnan bakom disken ser lite förvirrad ut och säger, nej här finns ingen telefon i något kuvert. men kanske var det american airlines egen lost and found. den ligger på andra sida flygplatsen. jag går dit och möts av samma lätt förvirrade, men dessutom något misstrogna min. här finns ingen mobil i något kuvert. har jag nåt referensnummer? eller sa hon vad hon hette, hon som jag pratat med? nej, det gjorde hon ju inte och nej, inget referensnummer.
mer misstro. alltså, vi får ju sällan tillbaka mobiler… den är inte här.
jag känner mig så jävla korkad. totalt lurad. ut till flygplats utan refrennummer bara efter ett förvirrat telefonsamtal. det slog mig faktiskt aldrig att hon skulle kunna blåsa mig så stenhårt. folk är verkligen inte vänliga
klart man kan skratta åt det, men där ute skrattade jag inte alls så mycket som tjejen på telefonen måste ha gjort när vi la på i går, tänkte jag.
åker moloken tillbaka till stan och känner mig som en dum, naiv blondin även om mitt hår numera är mörkt. some things don’t change, apparantly. once blonde always blonde, skulle någon säkert ha kunnat säga.

historien är dock inte slut här. jag glömde säga att jag också fått ett mail från ängeln greg. han med det fantastiska loftet i w-burg. han blir bara bättre och bättre, eftersom han inte bara mailat alla info om det trådlösa nätverket som han lovat, utan dessutom nu också mailat att någon ringt honom och sagt att jag tappat min telefon och att den fanns i gate 64 på flygplatsen. mailet la jag på minnet i morse när jag åkte ut. om någon ringt upp greg till och med och lämnat meddelande måste det ju vara en pålitligt person. vad jag inte la på minnet, och vad jag sedan såg när jag kom hem var detaljen”gate 64″. alltså INTE lost and found. alltså inte bara blond utan ultrabond eller vad man ska säga.
telefonen är alltså ute på flyplatsen. jag blev inte lurad, men däremot har jag nu lagt lika mycket som en ny telefon kostar på att åka dit och ska jag dit igen, blir det lika mycket till.
jag dricker nu kaffe och funderar på om det är värt det. eller inte. kanske bara ska gå ner på radio shack och köpa en ny.

nu ska jag promenera en väg jag blivit rekommenderad. i san francisco finns nästan inga kedjor eftersom den vita medelklassen här är lite som den vita medelklassen i umeå och motsätter sig sådan imperialism, eller vad man ska kalla det. alltså inga starbucks, men martha & bros coffee company since 1987.
palmer och citroner och 20 grader. new york var minusgrader och sådan storm att parkerade bilar flyttades av vinden när jag åkte.