Blog Image

en blogg

tove leffler

------------

Rökning förbjuden

info Posted on Thu, April 23, 2009 15:47:33


Förlåt the abscence. I går var en så kallat späckad dag. Började arbetspasset redan halv åtta på Malmö Central, där jag minglade med pendlare på Öresunds-tåget. Det var helt tjockt, vilket jag hade hört. Åtta-tåget är det bästa – eller värsta – beroende lite på vilken ingång man har. Jag fick ingen sitt-plats men det gjorde ingenting, då jag kunde går runt och tränga mig på stackars morgontrötta, tidningsläsande arbetare. Det var ändå inte så fullt som det kan vara, berättade Camilla. Jason från Californien var egentligen den som mest kunde se en Öresundsidentitet. Kanske är det också det som utkristalliseras – inte helt förvånande – de bästa på att spotta någon form av gemensam europeisk identitet hittills är de som vuxit upp utanför. Trots alla ”europeiska cocktails” jag ändå stöter på.
I Köpenhamn övergav jag genast min ambition att inte inhandla något med mina usla svenska kronor. Köpte en kaffe, läste om Obama.

Kändes relevant. Kändes ännu mer relevant när jag senare mötte antropologen Karen Lisa Salamon, som just tog upp Obama som en väg till den europeiska identiteten. Anti-amerikanism har ju under de senaste åren bitvis kunnat ena Europa, men den Obama-hets som infann sig i höstas kanske enade ännu mer. Obama anses ju också vara europeisk. Född i Hawaii, uppvuxen i Chicago – ja, ni hör kopplingen är solklar. I vilket fall var Karen Lisa smart som få. Inspirerande. Det var min kloka och hjälpsamma släkting Christian Leffler som tipsade mig om henne. Dessutom kunde hon skandinaviska, vilket hjälper med tanke på min pinsamt usla förmåga att begripa danska. Det påminns jag om ständigt. Mycket genant.

Sedan tåget över bron igen. Överhörde två killar som båda verkade ha sitt ursprung i Asien, den ena Pakistan och den andra Indien, som på engelska diskuterade nationalitet just bredvid mig. Jag kommer alltid för sent, jag tror det är en nationell grej, sa den ena. Fucking paki, svarade den andre som hade lägenhet i både Malmö och Köpenhamn, jobbade i Köpenhamn men fortfarande knappt förstod språket. Bra med pengar dock, konstaterade han. No shit. Sedan började de diskutera indier vs. Pakis och sedermera även svenskhet och danskhet. Europa som fenomen lyste dock med sin frånvaro. Jag fotade vindkraftverken i vattnet som såg ut som de flög.

I Malmö träffade jag Line Gry och hennes man Ramzo i deras lägenhet vid Nobeltorget. De bjöd på kaffe, te och kakor. Jag tog vatten. För stressad för att kunna få ner nåt annat just då. De är så kallade kärleksflyktingar. Hon dansk, han född i Uganda. Men trots att de varit gifta i fyra år kan de inte bo i Danmark pga de charmiga (förlåt, det finns säkert väldigt bra saker med det där också, jag väger upp i nästa post) utlänningsreglerna.
Så här ligger det till:

• För att man via anhörig-invandring ska kunna få sin utomeuropeiske maka/make till landet, krävs det att parets samlade anknytning till Danmark är större än till ett annat land.
Det krävs minimum 28 års lagligt uppehåll eller medborgarskap i Danmark för att slippa kravet.
• För att få sin utomeuropeiske maka/make till Danmark skall bägge makar vara över 24 år. Regeringens mål är att förhindra tvångsäktenskap.
• Man skal också uppfylla ett försörjningskrav med arbete, egen bostad samt uppvisa en buffert på 58.000 danska kronor. Man får inte heller ha mottagit socialhjälp under året som gått.

Ramzo sa att han numera kände sig svensk. Mer svensk än något annat. Att han var europé och känner sig som en utlänning när han kommer till Uganda i dag. Det var svårt i början, det här att man inte hälsar och pratar med alla – inte ens den man sitter bredvid på bussen. Om man sitter bredvid någon. Oftast praktiseras beteendet ”en plats för väskan/tidningen/handskarna. Nu tycker han det är skönt och känns sunt att man väljer sina vänner. Man kan få privat-tid. Han trivs med det. I Uganda får det aldrig vara för sig själva. Där behandlar de honom också som svinrik i dag. Vill att han ska bjuda, trots att han egentligen har mindre pengar nu än vad han hade när han bodde där.
”Det är fint att folk inte vill skryta om sina pengar här, att alla inte köper världens största, vräkiga bil så fort de får lite pengar. Det är europeiskt.”
Renhet, organisering… och att allt är stort.

Tog den fantastiskt billiga taxin i Malmö och hoppade på tåget över bron för tredje gången denna dag.

Ringde David Dencik, nästa man till rakning, så att säga. Han bad mig kliva av vid Kastrup för att ta Metron till hans lägenhet. Högst upp i ett hus hyr han en lägenhet av en kompis som pluggar i London. Han var dock hemma just nu (över påsk eller nåt, sa David) och även hans dotter.
– Här bor vi som en härlig postmoderna familj.
David visade mig runt i den stora ljusa vindsvåningen som var som liksom bara fortsatte och fortsatte som en lång svans runt huset. Här vill man ju inte flytta ifrån, sa jag. Nej, sa David.

Sedan bjöd han på borsjt som han lagat hela dagen. Danska wienerbröd till efterrätt. Soppan var fantastisk och till och med Jonas och dottern stannade och åt fast de skulle gått till en texmex buffé längre bort på gatan. Efter att jag intervjuat David om identitet, assimilering och att vara varken svensk eller dansk – men alltid vilja smälta in, drabbade den stor tröttheten mig. Fina David lånade ut sin säng och bäddade ner mig under en filt och sa åt mig att sova lite. Jag somnade som en bebis och vaknade flera timmar senare. Förvånad. Jag såg på dig att du skulle somna när du la dig där, sa David. När jag vaknade pratade han med den svenska filmregissören Lisa Aschan, som bor i Köpenhamn sen åtta år men kanske är på väg till Stockholm igen. Jag tog metron till henne och vi gick till en fransk vinbar. Hon säger att hon tycker att svenskhet och danskhet blir mer och mer olika ju längre hon bor här. Är svensk, men har någon form av Köpenhamnsidentitet. Malmö känner hon inget för. Kanske en ”syd-region” dock. Hon är uppvuxen på skånska landsbygden. Dock bor nu större delen av familjen i Göteborg. Även om den nyfödda brorsonen Ulf Nikita Raschid, med sin franska mamma (med Algerisk pappa) och sin halvryska pappa, fortfarande ses som invandrare i Sverige, eftersom hans föräldrar inte är gifta. Pappa Oskar måste in och bekänna faderskapet för att den lille göteborgaren ska få blir svensk. Och hur var det nu med olikheterna mellan Danmark och Sverige?
I dag lyssnar jag igenom intervjuerna jag gjort och försöker skapa mig någon bild av vad öresundarna säger om Europa-identiteten. Inte så mycket, känns det som hittills. Om det ens finns något som är en Öresundsidentitet. På caféet jag sitter spelar de gamla Blur-hits från 94. Jag tänker på Magasinet i Göteborg och min ungdom. Känns europeiskt. Kanske är Blur anno 94 typiskt Europa? Eller bara typiskt indie-scenen.
Karen Lisa pratade om att en europeisk identitet är en medelklassidentitet. Jag ska utveckla det.

En sann europé kanske?



bildkavalkad

info Posted on Tue, April 21, 2009 19:05:38

galet effektiv dag.
lunch med kusin – vilket inte tillhörde jobb, men där det ändå snackades en del sådant. samt proteiner och celler, eftersom det är hans jobb.
sedan enkäter med olika människor på malmö högskola om öresunds- malmö- och européidentitet. man kan säga så här:
det är inte många av de jag stött på i malmö som har den europeiska identiteten nära till hands direkt. däremot finns det en hel del som får något lätt förklarat över blocken när de börjar prata om “öresundsregionen”. det påminner lite om vissa som ska sälja in konceptet jesus till en. dock måste jag säga att de flesta kort och gott ser sig som malmöiter och defentitivt inte som köpenhamnare – även om “det är lika lätt att åka dit som till lund, ju”.


jag satt i alla fall på möllan ett tag och kände mig kontinental tills några tjejer med skoluppgifter bakom mig började diksutera statyn “arbetes ära” mitt på torget och en flicka säger: men den måste ju ha nåt med arbetarrörelsen att göra och arbetets kraft för att bygga malmö”. då förstod jag lite mer på ett sätt. det var fint. de hade korta svarta klänningar och svarta strumpbyxor. de hade kunnat bo var som helst i hela världen, kändes det som. men statyn arbetes ära kände de till.

sedan fick jag mer förklarat ljus över den fantastiska öresundsregionen. lise thorsted driver klasser för “öresundsbarn”. hon gillar gränsregioner, men egentligen oavsett var de är i världen. mer världsmedborgare än europé, men mest skandinav.
det här är stine. dansk som bott i sverige i massa år.
jag har också varit i arlöv dag. där fanns en affär som sålde vapen, kläder, hundar. jag skulle till ett annat ställe för att hämta upp en fantastisk ny inpselningsapparat min fina torbjörn fixat. jag irrade runt lite på företagsvägen 24 och knackade först på ett ställe som ville att jag skulle börja jobba som truckförare. jag sa att jag redan ahde ett jobb och letade efter ett ställe där de sålde ljudutrustning. jaha, sa han, på andra sidan här säljer de telefoner. jag gick till telefonhuset och bredvid fanns en liten dörr där det inte stod något förutom arva – pyttelitet. jag gick in i nåt slags lager och sa att det var ju inte så lätt att hitta. nej, sa andreas. sedan fick jag den lilla manicken som har ett så stort och fint vindskydd att den ser ut som en monchichi. väldigt söt!
nu ska jag strax iväg och träffa caroline ringskog ferrada noli som inte är i paris när jag är där! men här i alla fall. i morgon blir det köpenhamn!



snart på banan

info Posted on Tue, April 21, 2009 09:39:18

fuck, glömde fota mitt första intervju-offer. och då möttes vi ändå i hennes hem i en radhusförort till malmö och hennes man kom hem och allt var hejdundrans gemytligt. väldigt photo-opportunity.
vi satt alltså i hennes kök och diskuterade, eller försökta diskutera någon form av gemensam europeisk identitet. margareta popoola är född i malmö. hennes mamma var halvt dansk, halvs fins, hennes pappa svensk. själv tyckte hon aldrig att det varån gon direkt skillnad på danskar och svenska när hon var liten. hon bort fortfarande i malmö. bron trodde hon inte på “förrän hon såg den”.
hennes man julius är förr i nigeria. de träffade 1974 i österrike och bodde där ett tag innan de flyttade till malmö.
“jag försökte förklara för honom att det var en by vi skulle komma till. då skulle han kanske inte bli så besviken”, sa margaret.
julius längtade hem de 10 första åren. i dag säger han att han är från malmö.
europé? jo, visst. men först malmöit. det är viktigast. han värnar om traditioner. på julafton har man inte ketchup på bordet.
de har tre barn. en är gift med en iranier. de är alla sekulära, utom en son som blivit praktiserande muslim.
men de bor i malmö.

inte så konstigt kanske att den europeiska identieten inte var den första som dök upp, eller ens den tredje eller fjärde. möjligtvis en geografisk tillhörighet, men knappast mer.
nej, malmö. vi är från malmö.



på spaning

info Posted on Mon, April 20, 2009 10:46:46

dags för ny resa. nu ut i europa för att söka den europeiska identiteten. om den nu finns..? vad är den i så fall.

lämnar ett soligt, vårligt men isande kallt stockholm och åker genom sverige i sin min mest avklädda gestalt. så här års är det kanske inte vackert, men det finns något så oemotståndligt, skört och älskvärt i denna nakenhet. kolla här är jag, ful och grå och skabbig. men snart! vänta bara.
jag åker alltså till malmö i dag och ska prata identitet i en gränsregion. ska träffa froskare och andra. möta par som flyttat över sundet pga av danmarks inte supercharmiga invandringslagar.
ganska snart kommer den här bloggen av flytta till en sr-sida. då blir det seriöst och officiellt på ett annat sätt. inte för att jag burkar vara superpersonlig här. men ändå. versaler och sånt.
tills det stora huset fått ordning på saker och ting kan ni som vill följa resan här och kommentera och inspirera – för det kommer at behövas. ja, jag finns ju på mail och skype och allt sånt också. och twitter! numera. följ mig där om ni vill.

foto: Mia Carlsson, SR Foto

som reslektur har jag än så länge andreas malms hatet mot muslimer (tror tyvärr den säger en hel del), ett gammalt nummer av granta (om le banlieu i paris), obama-boken av martin gelin (viktig del av europeisk identitet i dag) och rasismer i europa utgiven av agora. vad mer behöver jag läsa på vägen?



some fine wine

info Posted on Fri, January 09, 2009 10:50:38

jag är som ni förstår inte längre i u t l a n d e t (suppose göteborg inte räknas till det). därför avlsutas denna blogg tills nästa gång. verkar bli tågresa genom europa i sann anne charlotte-anda (tease tease). tills vidare vill jag bara avsluta med tips på världen bästa bokaffär. den heter city lights books och ligger i san francisco, korningen columbus och broadway. gå dit! den är helt ljuvlig – omöjlig att inte fastna i i timmar (tills man blir kissnödig). hel avdelning om beatnickarna. men allt annat är också underbart. tyvärr verkar en grej ajg köpte där hanat lite på avigvägar. det är mycket sorgligt.

nice stilleben. möttes för övrigt av bästa bästa välkomnandet i går, så kölden och mörkret kändes inte så hemskt ändå. det finns ju grejer i sthlm att älska också.



finally travelling in style eller up-grding is our middle name

info Posted on Mon, January 05, 2009 00:30:19

Vi åker första klass av någon outgrundlig anledning. Tyvärr bryr sig inte luftgropar och sirocco om sådana saker som första och andra klassens medborgare. Sjukt skumpig resa. Paparzzi sover och ladioläven nojjar lite (mycket?) över skumpet. Blog Image

Tre fick vi gå upp, för att åka till flygplatsen i Cancun. Sov hela resan men vaknar någon gång mitt i av en väg-spärr. Slår upp ögonen och möts av dinglande k-pist på mannen utanför. It’s there for our safety.
Planet gick sju. Väldigt trevlig kapten körde först en liten sightseeing-tur över tulum-bech. Så fick vi se lite höghus trots allt. I går sa vi adjö till söta charles och stefan som har hotellet. Gabriella fick en hatt. Sedan åt vi på mariachi där vi blivit amigas med kyparen oscar på sant turistvis. När jag inte fattade att det var kö, helt fräckt slog mig ner vid ett ledigt bord, kom det fram en brittisk tjej och fräste att hon faktiskt väntade i baren. Då dyker oscar upp som en superhjälte, leder bort henne och låter oss få bordet. Amigas. Sen fixade han guacamole till oss trots att den var slut och grillade fisk och skaldjur på bordet samt log ständigt. Vi driksade som amerikaner, så jag antar att allt är i sin ordning. Hur illa ordningen än känns.
Byte i mexiko och sedan tillbaka till la.
Det är svårt att beskriva hur konstigt det kändes att åka – och hur sjukt tråkigt. Snö och is och allt vad det heter känns sådär lockande när man aldrig har behövt ha ens en tröja på sig. Lätt att vänja sig vid. Varför bor man i sverige? Obs! klimatet alltså. Det är omöjligt att förklara eller försvara.



geunndheit und wellness

info Posted on Sun, December 14, 2008 00:54:51

jag köpte några förkylningstabletter i tyskland (någon slags röd solhatt-tjofräs). man ska ta tre om dagen. men det står också:
im falle eines akut drohenden infektes oder schnupfens wird empfolen, während der ersten 2-3 tage zur abwehr stündlich 1 tablette zu lutschen.
jag är inte säker på att jag förstår allt, men jag tycker det är mycket roligt. och tar en en tablett i timmen som jag suger på.



times are changing

info Posted on Sun, December 14, 2008 00:15:02

vädret har slagit om här. det är kallt och blåsigt. de varnar för regn. jag har ont i halsen och trött huvud.

Blog Imagemen jösses, skriver som en printer. från nio till tre, utan uppehåll. sen tänker jag fortsätta och då är det som att jag använt all kraft. orkar knappt vända sidor i böckerna. huvudet får inte ur sig en bokstav. hade tänkt hinna klart, men jag hann inte ens till födseln. däremot – fina, fina intyg om impotens:
Blog Imageså bisarrt att han skrev detta. stackars man. men sen skrev hon också under – i skilsmässopapprena at hon: af ondska och motvilja öfvergifvit och förlupit sin man och farit utrikes.
så här skrev munthe:
Blog Imageoch så gick det igenom:
Blog Imagedet är så fint att de måste “latinska” till namnen till och med. känns som en så annan tid, då katolicismen var imperialismen (den var ju inte det här heller, men de trodde fortfarande det).

angående låten i går. jag älskar ju cyndi helt oförblomerat – sedan alltid (eller typ 86). jag älskar även phil spectors julskiva, som some of you might know. jag älskar ju inte hives (inget personligt alltså, bara musikaliskt, förlåt), men rösten här! hihi.
sedan är det ju så med så direkta arrngemang, att det krävs endast liten tvist i texten, så blir det ntressant. det är som patrick 1,5, klyschorna tillför något i stället för tvärtom.
ja, alltså försvarstal… behövde jag det?



« PreviousNext »