Blog Image

en blogg

tove leffler

------------

Le cervaeu fume

paris Posted on Tue, April 28, 2009 21:38:17

Vi trodde ett tag att hela Paris-programmet skulle bli en enda lång manskör. Nu har jag satt P för detta. Åkte i morse iväg till Ni Puttes Ni Soumises kontor i Belleville, men norr om Kines-kvarteren. Tog en kaffe på en bar bredvid där några män redan blivit högljudd av öl vid baren. På tv fortsatte de frenetiskt att prata om “la grippe porcine”, vilket är det enda som rapporteras om just nu. Sedan fick jag vänta i 20 minuter på ordföranden Sihem Habchi, som till slut kom instånkande med en gigantisk sport-bag över axeln. Ska du resa? frågade jag. Nej, det är böcker jag måste läsa, sa hon. Sedan tog hon ett varv på kontoret och pratade på med alla som var där på ett glatt och naturligt sätt, trots att hon sedan förklarade att hon hade 20 möten på sin att-göra-lista i dag. Och då dyker det ju dessutom alltid upp nya saker, n’est-ce pas?

Så fort jag slog på bandaren var det som att trycka på play på Sihem också. Hon pratade i 120 km/h och jag hade lite svårt att hänga med, men ändå lättare än när Henry snackade i går. Kan det vara en generationsfråga? Sihem pratade om en gemensam europeisk idnetitet med samma glöd som vilken gammal imperialist som helst och med anspelningar på att det finns värden här andra borde lära sig. Drog paralleller till sitt andra land, Algeriet, och sa att så som kvinnor behandlas där är inte okej. Sedan pratade hon om att sprida det positiva med Europa till andra och pratade väl om systerorganisationen i Stockholm. Slängde sig med “hej”, “hejdå” och “tack så mycket”. Inte lätt, nej visst, men vi ka förändra, integrera, lära oss att respektera, men framför allt att leva tillsammans. Ibland är språket en mur, när det blir svårt att ifrågasätta. Ifrågasätta enkelheten hon levererade. Eller är jag cynisk?

Vilken tur då att jag senare fick träffa Armelle Enders, från Sorbonne, professor i kolonialhistoria. Hon mötte mig och mina frågor om identitet med mycket mer skepsis och sa att definiera identiteten är problematiskt, eftersom det blir statiskt. Det skapar också något man stänger ute. Och imperialism – vi är bättre än de.

Jag tror på nåt sätt att hon och Sihem tycker väldigt lika, men den koloniala/imperialistiska bakgrunden i Frankrike har satt helt olika spår hos dem. Så vitt skilda identiteter kan alltså samma historia skapa – eller berättelsen som den.
Nu är jag i alla fall helt slut i huvudet efter att bara ha pratat franska i flera dagar. Och läst franska, lyssnat på franska etc.
Det är för övrigt helt sinnessjukt dyrt här i Paris. En sunkig liten falafel kosta €4. Det är inte okej. Inga Malmö-priser här inte. Men jag åt i alla fall denna lilla fantastiska kinesiska pannkaka till lunch i Belleville. Kanske inte ser så mycket för världen ut, men ack så skenet kan bedra.



Vivre sa vie

paris Posted on Sun, April 26, 2009 20:47:16

I dag har jag gått så ofattbart mycket. Ni som känner till Paris kommer att begripa. Först gick jag från mitt hotell som ligger vid Trimfbågen till Gare du Nord, upp till Goutte d’Or, där jag snackade lite med Mohammed som bjöd på kaffe och sen tycte att vi skulle hänga hela dagen. Jag sa adjö, gick utefter Boulevard de la Chapelle hela vägen till Buttes Chaumont-parken, gick upp på toppen där och tittade lite på Sacre Cœur, innan jag fortsatte genom smågatorna till Belleville. Åt nudlar med grönsaker på ett litet kinesiskt hål och väggen, där alla pratade kinesiska (tror jag, min språkkunskap är inte så utvecklad att jag hör skillnade på östasiatiska språk tyvärr) utom jag. Vandrade vidare in i Menilmontant – ett härligt vänsterintellektuellt kvarter där folk plötsligt var övervägande så kallat vita igen – och fram till Père Lachaise. Jag var bara tvungen att titta lite på Jimpas grav. Han var min stora idol och kärlek i 14-årsåldern (när min vänner var kära i Jordan i NKOTB) och när jag var femton vallfärdade jag till hans grav. Över 15 år senare var jag alltså där igen. Fint. Sedan gick jag hela Avenue de la Republique, Bd Saint-Martin som övergår i Bd Haussmann och sedan Avenue de Friedland hem till mitt hotell igen.
Därför orkar jag inte skriva något smart idag. Men jag har hot stuff på G! You just wait and see. Tills vidare säger bilder mer än tusen ord.



här skulle jag skriva ett franskt ordspråk med skor, men glömt tyvärr

paris Posted on Sat, April 25, 2009 17:27:37

I dag har jag gjort som jag brukar i nya städer: gått och gått och gått. Jag rörde mig mot de kvarter jag trodde skulle vara givande. Det visade sig vara en möjligtvis modern uppfattning, men inte särskilt postmodern och absolut inte post-kolonial. Efter att ha vandrat runt bland amerikaner, svenskar och danskar, köpte jag mig en kaffe och satte mig vid en kyrka i närheten av Notre Dame. Där kom en man som hette Jack fram till mig. Han frågade först efter en cigarett och när jag inte hade det ville han ha en bisou. Jag sa nej. Vi hamnade först i en diskussion om huruvida man kan vara kär utan att vara gift och sedan om ens barn akn förstå vem som är pappa om man inte är gifta. Det kändes möjligtvis inte heller som en särskilt postmodern diskussion, men det var kanske dagens tema. Sedan började jag ställa mina frågor om identitet och Jack kände sig minsann fransk, men inte europeisk. Så småningom visade det sig att han ändå tyckte att hela idén om Europa var fransk egentligen. På frågan om han var parisare blev det solklara svaret ja. Han var född där. Men staden hade avvisat honom och inte alltid mött honom väl, berättade han. Ingen bostad, inget jobb. Men han ville ändå inte bo någon annastans och inte kände han sig hemma någon annanstans i Europa. Jack är inte ett så franskt namn, sa jag. Nej, hans pappa vara från Kanada och hans mamma från Algeriet, så han hette Jack. Kanske är det därför du inte känner dig så europeisk, försökte jag. Men det hade inte alls med det att göra försäkrade han och kom med en lång utläggning om sina föräldrar som jag inte helt förstod. Summan var att han hatade Sarkozy i alla fall.

Jag lämnade honom på bänken – utan att ge en bisou. Vandrade vidare och hamnade till slut på ett café på Rue des Archives bredvid två amerikaner där den ena berättade för den andra att det var här han brukade hänga och hade sina vänner osv. Jag läste i Husseys bok och förstod att ska jag få ut nåt av den här stan bör jag röra mig mot 18de, 20de, 12de och 13de. Jag trodde alltså att jag bodde centralt men tydligen på helt fel sida stan. I morgon blir det utflykt österut. Det blir det förresten redan i dag. Snart iväg på middag till 10de.



love goes home to paris in the spring

paris Posted on Sat, April 25, 2009 09:48:58