Mitt rum ligger granne med Anne Charlottes gamla bibliotek (eller delar av det, antar jag) som de har här på centret. Det känns förstås högtidligt på nåt sätt.
Annars har jag i dag promenerat lite på ön, fått darriga ben av höjderna, svettats enormt av desamma och pratat om hur vackert här är med minst tio olika personer i 65-årsåldern. Har också träffat på några av de andra som bor här. Jag är yngst kan man säga, alla kategorier. En man berättade att han blivit utesluten ur Natur och Kulturs styrelse för att de hade “en fånig 70-årsregel”. Nu studerar han växtmotiv inom måleriets historia. Finns tydligen en del finskt som är imponerande. Jag imponerade med ett utläggning om de fascinerande ek-släktingarna som fanns i Apricale och han kunde säga vad de hette – på svenska och latin. Här finns också en läkare som ska skriva om Tiberius psoriasis. Han verkar också tillhöra 70+arna. Annars mest damer som forskar om judarnas historia eller annat. Jag sticker således ut. Ingen hade någonsin hört om Anne Charlotte, så kom inte och säg att boken inte behövs, i rent undervisningssyfte om inte annat. Mamma länkade också till en artikel om Capri i Svd, eller om böcker om Capri. Man hoppas ju att de har vett att skriva om Anne Charlotte i dem i alla fall. Nog gjorde hon en resa inom sig själv alltid på denna “dödssvärmande symboliska målning”. Tyskarna är dock fortfarande kvar. Men det är lätt att skärma sig från turisterna inne på vårt område – som ett konstnärsghetto/gated community. Beror på hur man vill se det.
Har suttit i solen och läst hela eftermiddan och bränt mig på ena armen. Hehe. Har också insett att ska jag skriva ett manus kommer det inte bli långtråkigt i alla fall. Jävlar vad den där manusboken jag fått betonar vilket hårt jobb det är. Men också 1% inspiration och 99% taktik. Så skriver man bara i amerikanska “how to do it-böcker”. Everybody can win in Hollywood, but you pay with sweat. Well well. Mycket har hittills handlat om tag-lines och treatments och vad som är en bra story. Samt lite snabb undervsning kring Barthes teorier, men den boken läste jag på utbildningen i London. Mycket liknar dessutom vanlig enkel journalistik. Konflikt och resolution, sälj in din idé med en rad – inte för komplicerat till köparen. Jepp, som att sälja rep till Medierna alltså. Sälj även in hur det ska sluta.
Jag vet ju redan allt det där och baksidestexten är ju som ett treatment ungefär, hence halva jobbet gjort. Enligt den amerikanska quickfix-boken alltså.
Promenerade ner till hamnen, fick svindel igen. Fattar inte alls hur jag ska kunna öva inför Gbg-varvet här. Jag kan ju inte jogga i trapporna. Dör ju bara av att gå uppför dem. Neråt går inte heller, dåligt för knäna. Och upp till toppen är det brant terräng. Ska jogga 4000 varv runt tennisplanen?
Känner mig lite som Anne Charlotte. Hon skrev ibland till sina vänner: Nu orkar jag inte skriva och berätta för jag har redan berättat allt för Hauch eller Sonja eller vem du nu kunde vara. Känner mig så nu. Upprepar saker jag redan sagt. Å, det är så fulsnyggt här. Hehe… Nu ska jag lyssna på mix från Jens.

Uppdatering: mamma länkade förstås inte. Hon bara tipsade på sms. Jag länkar dock här.