Jaja, självföraktet är ju medelklassens främsta kännetecken (samt att gå i tearapi), så jag antar att allt är som det ska.

I fedags: mail, klistra in dokument à 300 000 tecken och trycka på sänd till Richard. Svar efter en minut. Ångest, vågar inte öppna. Öppnar: automatsvar: jag är pappaledig. Inte från mig, my dear.
Sedan Y-arrival och tapas på Marienburger strasse och sen vin på luxus på Belforter strasse. Följt av prat på balkong i ljummen septembernatt à la Berlin fram till sju. Lördag: frukost på Manna på Marienbruger strasse, sedan långsam promenad via Kollwitzstrasse och Kastanienalle mot Mitte (med otaliga stopp i allt möjligt som innehöll diverse Ylva-relaterat stuff). Jag köpte två huvudbonader, känner att det är melodin för hösten. Clown, pojke och huvudbonader blir bra. Lunch på Monsieus Wong sedan mer gång på Auguststrasse med gallerirunda inräknad (utan konst att skriva hem om). Hem, byta, middag med Tina på italienaren på Winsstrasse. Följt av vernissagefest på Torstrasse, med bilder jag inte heller behöver skriva hem om och liten dipp pga rökförbudet som inte nått hit. Avslutas med sängfösare på liten bar där tiden inte hänt på Torstrasse, samtal med Felix som är född i Östberlin 30 m från muren, spelade fotboll mot den som liten, med vakterna i tornen, som överavakar. Vi tyckte de såg roliga ut. Berlin var ju inte resten av Östtyskland, inte en kommunism som vi föreställer oss. Men ändå: ledaren på bilder i klassrummet, historierna vi aldrig hört etc. Söndag: frukost på lite bio-kafé på Winsstrasse, sedan utflykt (à pied) till Velodromen och Simhallen strax norr om Danzigerstrasse. Nergrävda i jorden ligger dessa idrottsplatser. Velodromen, helt tom och svart, men man kunde ana träbanan och kunde tänka cyklar som viner runt. Fint. Simhallen, konstigare, nersänkt, mörk, en superurban och hård miljö, sedan de nakna kropparna, precis bredvid, innanför glas. I entren fanns en trappa av trä, rakt upp ur marken, i kontrast till allt.
Promenad nerför Prenzlauer allé och sedan U-bahn till Moritzplatz och community garden. Där odlas allt du önskar i lådor, som ska växa till tusentals nästa år. Man lagar boeuf bourgignon i parken, serverar biologiska drickor och öl och ett band spelar. Alla sitter på trästolar eller på marken, barnen klär av sig nakna och cyklar runt, till vårt bord kommer arkitekterna, litteraturvetarna, journalisterna. Känns väldigt Berlin, säger Ylva. Sedan hem, plocka ihop, sista middagen på portugisen på hörnet , utomhus i bara tröjan, sallad med räkor och äpple. I morgon mot Sverige, Malmö, Gbg och verkligheten. Antar att straffet kommer, så jag försöker att inte tänka på det.
Mamma, berätta för mommo.
Gonatt