Har fastnat i grubblerier kring narrationen och dramaturgin. Kronologi kan verkligen skapa känslan av upprabblande, så nu måste jag omstrukturerar, alternativt korta ner eller bryta upp. Vill fokusera mer på kärleken, den kärleken. Det är ändå hennes drivkraft, eller i alla fall drivkraften i den här romanen. Känns helt rätt i tiden med tanke på all fokusering på Hemligheten och annan anknytningsteoretisk litteratur. Men jag anser ändå att det privata är poltisikt ju, så det blir inga problem med det. Men nu problemet: kan kronologiskt berättande funka om man lägger in återblickar? Hur gör man för att de ska kännas naturliga och för att inte heller de ska bli som pliktmässigt upprepande? Jag jobbar nu med samtida populärkulturella referenser, det är också roligt. Tror att det bara blir tydligt för vissa, i mina kretsar kanske? Men det triggar mig något.
I dag kommer ingen info från Berlin. Jag har endast gått ut och köpt lite bröd i morse, lyssnandes på Livläkarensbesök (som förtas fullständigt att att Torsten Wahlund läser, can’t stand). Sedan grävt ner mig i min bok och nu i olika verk av Anne Charlotte för att hitta stoff till bakgrund och minnen. Skulle ändå säga att jag jobbar journalistiskt: samlar fakta, analyserar och lägger fram på mitt eget sätt, något vinklat. Väljer min sanning. Fuskar ibland i twittrar lite, men annars bortkopplad. Snart totalt då jag inte vet hur internettigt Diano Marina är. Tar tåg 18.05 i kväll. Framme vi lunch i morgon.

Liguriska kusten för lite knappt ett år sen. Enligt SMHI ska det vara 27 grader och sol där i morgon.