Blog Image

en blogg

tove leffler

------------

Rubriker känns lika löjligt som alla andra epitet i dag

Sarajevo Posted on Thu, June 04, 2009 21:39:31

Jag vet inte riktigt hur jag ska börja. Sarajevo har varit den absolut mest omtumlande staden hittills. Jag vet inte vad jag väntade mig. Vad ska man vänta sig?
Jag kom in sent på kvällen. Det var mörkt och regnade och jag gick genom leran till hotellet. Tittade lite på de trasiga gatorna, hål i marken och ofärdiga trottoarer. Var väl så trött? Tänkte inte.
Överdådig frukost på hotellet i morse och det var fantastiskt. Frukt och ost och omelett. För en hungrig mage, som knappt fick mat på hela dagen i går, en ynnest.
Sarajevo är litet och man kan gå överallt, typ. Till internationella Pen-klubben, där Ferida Durakovic jobbar, tog det tio minuter. Hon öppnade och började med att säga: o, you’re young. Younger than some and older than some. Som de flesta. Sedan satte vi oss i hennes rum och hon berättade att hon höll på att boka flyg till danmark där hennes syster bor och att det var galet dyrt. Minst 300 €, vilket är en normal månadslön i Sarajevo. Hon hällde upp Sarajevo-vatten till mig och så började hon berätta. Om motsättningarna mellan kroater, serber och bosniaker som bara växer sig starkare och starkare. Om separata skolor, områden och till och med restauranger. Jag är så trött på det här, jag vill bara strunta i det. Men det går inte, sa hon. Hon hade trott att Bosnien-Herzegovina kunde stå som en modell för Europa och hur man lever ihop, trots olika religion, kultur etc. det var före 1992. Kanske var hon naiv. I dag tror hon att det enda Europa kan lära av Bosnien-Herzegovina är hur man inrte ska bete sig. Man ska inte skaffa sig EN identitet och hålla fast vi den. Då går det så här, sa hon och pekade med handen ut genom fönstret.
I Sarajevo är det okej, men i Republika Serbska till exempel bor nästan bara serber. Mostar är en helt uppdelad stad. Man har tre presidenter, med olika etnicitet/nationalitet/religion (vad det egentligen är, är oklart): en serb, en kroat och en bosniak (det är en muslimsk bosnier) som roterar var tredje månad. I Bosnien pågår allt parallellt, säger Ferida. Det finns parallella styren av allt och ingen kommunicerar eller samarbetar. Enligt henne beror det på att samma nationalistiska politker sitter kvar som förr. Enligt henne blir det bara värre.
Efter mötet med Ferida var jag ganska tagen. Jag må vara naiv, men jag hade nog inte fattat hur illa folk känner att det är. Och hur lite det är över. Kriget kanske, men inte konflikterna. Och 11 september har inte direkt gjort det bättre. I Jugoslavien och provinsen Bosnien fanns europeiska muslimer, men man håller på att utrota dem och skapa fundamentalister genom islamofobin, säger Ferida. Hon tror på Obama. Men inte på Europa.
På det internationella univeristetet gick det lite fel kan man säga. jag visste nog inte riktigt vad det var… Det är ett samarbete mellan Turkiet och Bosnien och 60% av elverna är turkar. Man kan säga att det är ett muslimskt univeristet. Precis som det stor nya köpcentret mitt i Sarajevo är finansierat av den muslimska banken och bar serverar halal-kött och ingen alkohol. I dag är identitet i Bosnien starkare än någonsin, men inte den bosniska.
I alla fall fick jag där träffa Ali Günes – han var turk. Jag trodde jag förklarat i mitt mail vad jag ville – prata om bosnisk-herzegovinsk identitet och samhälle i relation till Europa. Han kunde inte ens bosniska och hade bott här i två år. Jag tror att han ville frmstå som expert. På alla frågor fick jag föreläsningar till svar, men de var på samma ytliga nivå som en guidebok eller wikipedia. Hur ser der bosniska samhället ut? Ja, det var ju ett krig här, och det berodde på en historia, förstår du… (20 min lång utläggning om Ottomanska riket typ)
Vad är bosnisk-herzegovinsk identitet i dag? I dag bor det tre olika folkgrupper i Bosnien… (10 minuter lång utläggning om serber korater och bosniaker)
Hur relaterar den bosniska identiteten till en europeisk? EU är väldigt bra och vackert och där handlar det ju om att motverka krig… (30 min lång utläggning om vad EU är – eller jag avbröt honom faktiskt, för en föreläsning om EU var inte vad jag ville ha).
I alla fall kom vi inte så långt. Inte förrän jag bestämde mig för att fråga lite om Turkiet. Då kunde han i alla fall tycka att Turkiet var orättvist behandlade av EU och när det kom till hans egen identitet var han i alla fall först och främst muslim. Men han tykte om europeiska värderingar, sa han. Sarajevo är också en beautiful citty, kunde han tillägga.
Jag bokade i alla fall en intervju med deras rektor, som är bosnier. Vi får se vad den ger i morgon.
På vägen hem såg jag det. Varenda hus, nerpepprat med skotthål. Jag trodde först inte på det. Nej, det måste vara rost, eller? Så naiv. Så ofattbart präglad av att ha bott i Sverige hela mitt liv. Det är skrämmande.
På ett café mitt i stan mötte jag Anisa, som bodde i Sverige (Lilla Edet) mellan 1993 och 1998. Hon berättade samma sak som Ferida. Det finns ingn bosnisk identitet. Det finns bara separatism och uppdelning. Svårt att resa ut, distans till Europa. Vi ser det aldrig, vi vet inte vad det är. Och skepsis. När hon gifte sig för sex månader sedan vägrade hon skriva under den obligatoriska raden som finns på alla officiella papper där det står “du är:”. Där ska man skriva serb, kroat, bosniak eller “annat”. Hon skrev inget alls. Men vad är du, frågade de? Är jag något är jag herzegovinian, sa hon. Hennes man skrev att han är bosnier (som är annat än bosniak) och så gifte de sig och blev Bosnien-Herzegovina. Sen kom hennes pappa som också bott i Lilla Edet och frågade om den ekonomiska krisen fanns i Sverige och vad den hade för identitet. Det var på nåt sätt befriande.



En passpolis, en ungdomspolitiker och en naiv europé

europa Posted on Thu, June 04, 2009 13:02:36

Jag lämnade alltså detta ständigt regnande Warszawa (kändes det som) och åkte med ett klassiskt gammalt tåg genom Polen, in i Österrike och sedermera Ungern. Men jag sov mest i min egna kupé som gav mig minnen från när vi åkte nattåg till Åre när jag var sex år.När konduktören kom, visade han tydligt, utan att kunna engelska, hur jag låste de tre låsen på dörren. Sedan tog han min biljett och gick. Jag gick ut på toaletten och när jag kom tillbak stod han igen och visade hur jag skulle låsa alla tre låsen. Minen sa att det var mycket viktigt. Jag sov gott ändå.
På morgonen fick jag tillbaka biljetten. När jag frågade efter kvittot som också låg i den lilla fickan tittade han oförstående på mig, men han hade sparat den lilla lappen. Dock fick jag “är du dum i huvudet-blicken” när jag sa att jag behövde det för jobbet. It’s to get the tax back, it’s a work trip. Där möttes vi inte.
Jag var superstressad i Budapest, eftersom Masciej sagt att en timme minsann inte var nog att hinna köpa en biljett. Gissa hur stressad jag blev när mitt kort inte fungerade. No money sa kassörskan. Nej, jag hade verkligen inga pengar. Det där j-la (ursäkta) hotellet i Warszawa hade alltså trots allt dragit en enorm depostition (typ 5000 spänn), fast jag bråkat om det och till slut till och med lyckats kräva ett kvitto på att pengarna skulle sättas tillbaka. Än är de inte där! Men jag har papper och får jag dem inte blir det domstol!
I alla fall har ju jag en säkerhet som heter mamma, så jag ringde, lät hysterisk och in kom lite pengar för att kunna köpa biljetten till Sarajevo. Svettig sprang jag mot plattformen, för att lbi informerad om att tåget var minst 15 minuter sent. Oklart varför.
Men sen hamnade jag i samma kupé som en kille som både var ansvarig för infrastrukturen inom järnvägen och poltisikt aktiv i det liberala ungdomsförbundet. Bingo. Tåget hade kommit sent från en annan destination. En timme var minsann inte alls för lite att hinna köpa en biljett. Det är nog var som helst, intygde han. Men tågförarna gör inte sitt bästa för att komma i tid. De bryr sig inte, det är problemet säger han. Hur ändrar man en attityd?
Politiker ville han inte bli, men kanske jobba med infrastruktur inom EU? På frågan kring ungersk identitet sa han att ungrar såg sig som de kulturella i östra Europa. De med en historia och en tradition. Men mest på skämt. Han log. Han hade också svaret på divitionen öst väst, så länge lönerna är så sjukt mycket lägre i öst, kommer skillnaden att finnas och kännas.
När vi passerade gränsen till Kroatien fick jag visa pass. Det är inte du sa de och tittade på mitt mörka hår i passet. Ett kort ögonblick av ångest (säkert inspirerat av att jag just nu läser Faustas bok Sista kulan sparar jag åt grannen om kriget), sedan ett leeende. Otroligt vad de kan göra nufötiden, log jag. Kvinnan log tillbaka, pekade på sitt hår. I know. But, the blond is better on you.
Sedan gick de. I Kroatien var det fullt av grekiskortodoxa kyrkor. Sedan entrade vi Bosnien. En stor man i svart helkostym (overål) tittade misstänksamt på mig. So, miss Helena, are you brining any illegal substances?
Eh, nej. Ytterligare några frågor, sedan kom en polis och stämpalde passet innan vi åkte vidare. I Bosnien: moskéer. Och fullt fullt av nybyggda eller inte fördiga hus. Små, likadana, fyrkantiga tegelhus, som efter en mall, byggs överallt på den bosniska landsbygden. Det ser ut som egnahemsprjekt. Men det är naturligtvis bara sviterna av kriget.
Du måste förstå, det var helt utraderat, allting där, sa Ferida Durkovic som jag träffade i dag.
Det är svårt att förstå. Mötet med henne var ett av de starkaste på den här resan. Bosnien är nåt helt annat. Jag blev mållös, sen grät vi hop. Hon och jag.



Welcome to Sarajevo

Sarajevo Posted on Thu, June 04, 2009 09:40:54

Det kanske är osmakligt, men jag tycker det är sååååå coolt att jag bor här!
Atriumgård och tio våningar med långa balkonger utefter väggarna. Eller heter det loftgång? I alla fall, superduperfint.
Nu iväg på dagens första intervju med Ferida Durakovic!