Efter fyra veckors tågåkande i Frankrike, Spanien, Tyskland, Italien, Österrike, Danmark kom jag så åter till Sverige.
Det kan tyckas som en skymf, eller i alla fall smått ironiskt att jag knappt råkat ut för en enda försening men så fort jag kliver på ett svenskt tåg och är så nära hemma att jag nästa känner doften, då havererar hela el-systemet och vi fastnar på en åker strax söder om Falkenberg. Det är onsdag eftermiddag före Kristi himmelsfärd och tåget är fullt av 13-årig tjejer i gympabyxor som springer fram och tillbaka i tåget och sjunger Känn ingen sorg för mig Göteborg (en låt som gjordes ungefär samtidigt som de). Eftersom elförsörjningen totalt pajjat funkade varken luftkonditionering, toaletter eller dörrar. Högtalarsystemet verkade också trasigt med tanke på hur ofta det användes (inte alls). Där stod i vi i två timmar innan de äntligen lyckades få dit ett nytt lok som kunde köra oss till Göteborg. Svettiga, hungriga, arga. Så mycket för det funktionella Sverige. My ass.
Till slut kom jag i alla fall ut till Kullavik och möttes av detta.
Då kändes det nästan värt det.
Nu är det uppsamling innan flyget mot Warszawa lyfter på torsdag. Mycket ska hinnas med under dessa dagar. Men ni som känner mycket klokt folk i Sarajevo och Bukarest får gärna höra av er!