Min favoritkyrka i Rom är St Maria dei Angeli et Marteri.

Det var en av de sista byggnader Michelangelo gjorde, på platsen där det gamla romerska badet Termini låg. Han ville bevara så mycket av det gamla när han gjorde kyrkan coh därför var den när den byggdes spartanskt inredd med mycket sten och mycket vitt. Kupolen var helvit och glasfönstret längst upp i den helt ofärgat. Han behöll också mycket av det nergågna och trasiga. Känslan av badet. Sedan kom 1600-talet och barocken och man tyckte att den avskalade inredning av tråkig och såg fattig ut. Alltså, dags för omgörning. Hela kyrkan målades i guld och överflöd, för så skulle kyrkor se ut då. I dag slits Roms arkitekter och stadsplanerare med hur man ska göra. Ska man ta bort alla överdådiga utsmyckningar och återgå till det som Michelangelo hade tänkt? Men målningarna i kyrkan tillhör i dag också historien och är antika och värdefulla. Dessutom säger ju de också något. Det hela har blivit något slags mellanting, varken hackat eller malet kan man säga.
Jag är dock mycket förtjust. Visar på historiens bräcklighet och godtycklighet.