Just nu spelar de Don’t cry for me Argentina med Madonna i hotell-lobbyn dit jag blivit förvisad eftersom de inte har internet på hotellet jag flyttats till. På mitt gamla hotell rensar de avloppen och här luktar bokstavligt SKIT.
Sista dagen i Rom. Non mi piace. Men jag har bränt mig på bringan i solen, så kanske bra att åka norrut. Möte i dag: Emanuela Ponzano. Hon är skådis och regissör och har satt upp Den Starkare av Strindberg. Det är en av hans bästa pjäser. Dessutom har jag faktiskt spelat den när ajg var 18 och hade skådisambitioner. Dessutom ligger den till grund för Bergmans Persona (som kanske är hans bästa film?), som Ponzana gjort en re-make av. Den ska visas på en filmfestival i Taiwan snart. Italiensk-ungersk-belgisk regissör gör film med svensk förlaga som premiärvisas i Taiwan. Nice. Apropå italienarnas ointresse för Europa, som ibland syns, pekade hon på Berlusconis totala kontroll av media och att det helt enkelt visas väldigt lite av omvärlden, men också en trygghet i en egen “stor” historia med Dante, Michelangelo, Da Vinci – you know. Romariket ska gås igenom i historieundervisningen och sedan Italiens långa splittring och olika små kungadömen och enandet till slut. Inte mycket plats för annan historia.
Jag håller i alla fall tummarna för att hennes tolkning av Persona/Den starkare ska visas på Stockholms Filmfestival.