Blog Image

en blogg

tove leffler

------------

grey sky grey mood grey hound

lycka Posted on Mon, January 05, 2009 17:28:28

jo jösses, vad kallt det är i san francisco! hur ska det gå med sverige? det vet ingen.
alla resor hit och dit har i alla fall gått bra. mexiko city är en galen stad. jag försökte föreviga den feta smoggen som låg över hela staden, men det gick sådär.Blog Image
men en sjukt stor stad är det i allafall. Blog Image
sedan flög vi över öken.
Blog Imagejaja, jag vet, det blir inte så bra genom flygplansfönster. men det var coolt.
i los angeles hade jag typ åtta timmar att slå ihjäl. först hängde vi lite på lax, innan paparazzi tog sitt plan. jag frågade om vägen till greyhound-stationen. oh, det kommer ta sååå lång tid! bäst du åker nu, sa damen i information desk. då var klockan fyra. bussen skulle gå 11.30. men jag, lydig som jag är, tog bussen till union station. där fanns ingenting. det märks att folk flyger eller åker bil i usa. en tågstation utan butiker, caféer allt. det är inte mänskligt. jag var ganska hungrig. tar en taxi till greyhoundstationen. hämtar ut min biljett och klockan är: 18.30. jepp. vad ska jag gör i fem timmar? på vägen dit har dessutom tre personer varnat mig för området runt stationen. very dangeropus, many mexicans (jag har för faan just varit i mexiko i tio dagar, sällan känt mig tryggare). kollar maten på statione, förutom diverse automater med chips och läsk finns en restaurang som serverar “meixcan food”. amerikansk mexican food. inget vegetariskt förutom ris och sönderkokta, fyrkantiga grönsaker. går ut och hör med en chaufför om han kan ta mig till en restauragn, men nej, oj, det här är såååå långt bort. här finns ingenting. då msåte vi åka till hollywood, och kom ihåg det är söndag. well well. jag köper en muffin och försöker sedan hålla mig vaken i fyra timmar och lider liten jet-lag men kanske mest av att vi gick upp klockan tre. läser min bok (halv gul sol, som jag gillar). när jag plötsligt tittar upp är klockan inte ens nio och kön till min buss-gate är typ 20 meter! där ahr jag suttit och slappat och inte utnyttjat at jag kunde vara först i kön. ställer mig och väntar och hör oroligt folk som säger, i’m not getting left behind, i takt med att kön växer och växer. shit, ska hrla världen ta nattbussen till san francisco. jag är typ den endan vita. mer än 75% av de i kön pratar spanska. man fattar vilka som flyger och vilka som åker buss. man fattar varför det finns en sunkig restaurang här och miljrder flådiga på lax. jag kommer i alla fall med bussen, kryper upp i ett säte och lyckas sova nästan hela resan. när vi stannar väcker tjejen bredvid mig. are yu not getting off? hon kommer tillbaka med pommes frites och någon hamburgare. mitt i natten! sedan vet jag inte om chauffören speedat eller vad men vi kommer i alla fall fram över två timmar före utsatt tid. kvart över sex väcker tjejen bredvid mig: are you not getting off now either? framme. sjukt kallt. tog munin till katherine. nu ska jag fixa lite sista grejer i san francisco. känns konstigt att vara tillbaka. men fint. känner att jag kan ha haft den bästa resan i mitt liv. Blog Image



finally travelling in style eller up-grding is our middle name

info Posted on Mon, January 05, 2009 00:30:19

Vi åker första klass av någon outgrundlig anledning. Tyvärr bryr sig inte luftgropar och sirocco om sådana saker som första och andra klassens medborgare. Sjukt skumpig resa. Paparzzi sover och ladioläven nojjar lite (mycket?) över skumpet. Blog Image

Tre fick vi gå upp, för att åka till flygplatsen i Cancun. Sov hela resan men vaknar någon gång mitt i av en väg-spärr. Slår upp ögonen och möts av dinglande k-pist på mannen utanför. It’s there for our safety.
Planet gick sju. Väldigt trevlig kapten körde först en liten sightseeing-tur över tulum-bech. Så fick vi se lite höghus trots allt. I går sa vi adjö till söta charles och stefan som har hotellet. Gabriella fick en hatt. Sedan åt vi på mariachi där vi blivit amigas med kyparen oscar på sant turistvis. När jag inte fattade att det var kö, helt fräckt slog mig ner vid ett ledigt bord, kom det fram en brittisk tjej och fräste att hon faktiskt väntade i baren. Då dyker oscar upp som en superhjälte, leder bort henne och låter oss få bordet. Amigas. Sen fixade han guacamole till oss trots att den var slut och grillade fisk och skaldjur på bordet samt log ständigt. Vi driksade som amerikaner, så jag antar att allt är i sin ordning. Hur illa ordningen än känns.
Byte i mexiko och sedan tillbaka till la.
Det är svårt att beskriva hur konstigt det kändes att åka – och hur sjukt tråkigt. Snö och is och allt vad det heter känns sådär lockande när man aldrig har behövt ha ens en tröja på sig. Lätt att vänja sig vid. Varför bor man i sverige? Obs! klimatet alltså. Det är omöjligt att förklara eller försvara.