det här livet gör mig till en människa jag inte vill vara på massa sätt. återkommer om jag vill berätta det. tills vidare det här:
Blog ImageBlog ImageBlog Image
efter vissa önskemål om bilder på folk kommer några. anyhow nu får det vara nog.
god jul. här firar vi med mel’s burger och packning. i dag har vi mest shoppat. jag har även beöskt en nail-saloon. lisa sa att det skulle bli ett kodak moment. det innebar att jag satt i en stol och en vietnamesisk flicka tog hand om mina äckliga fötter. det framkallade alla otrevliga påminnelser om ett kolonialistiskt förflutet. särskilt som det var väldigt behagfullt. Blog Image
jag lovade ändå mig själv att inte göra om det.
det är bisarrt hur historien är omöjlig att fly från, jag sitter där som vit europé. östasiatierna jobbar på nail-saloons eller tvätterier. mexikanerna städar våra rum, kör fram våra bilar. på salongen sitter jag bredvid en kvinna som haft “several au-pairs from scandinavia”. hon är jewish och “feel so affected by the hollocaust, even thoug my relatives weren’t there. it’s in our blood”. nu jobbade hon frivilligt med familjer som hade män ute i kriget: “so awful, one can never compasionate”. sa hon medan hon torkade sina tånaglar i knall-rött.
allt är så påtaligt och mycket obehagligt. i morgn flyger vi till mexiko. jag antar att allt bara blir värre. vad håller jag på med?