vänta nu, varför var det nu jag skulle åka tillbaka till stockholm igen..? jag har glömt. för inte kan det väl vara den försumbara detaljen jobb och läägenhet? det låter bara så banalt.

jag kanske ändå inte är gjord för att vara på ett ställe? jag trodde det ett tag. men det kan ha varit något annat som fick mig att känna så och inte platsen i sig. jag tittar ut här. det behöver inte vara den här platsen heller, även om den kittlar mig. men tanken på att åka tillbaka till stockholm gör mig illamående och yr på ett påtagligt och inte behagligt sätt.

kraften har byggts upp. jag hittade saker och skeenden som gav mig energi och inte åt. jag trodde inte det var möjligt ett tag i februari. jag frågade: vad ger energi i stället för att sluka. inte för att jag har hittat svaret på ett konkret sätt, som går att skriva ner här som en lösning på allas problem och sökande, men någonstans finns en kroppslig igenkänning hos mig idag.