Blog Imagejag känner lite på samma sätt som min bror, det här med blogg kan vara inte alls min grej. hinner inte har inte kraften och kanske inte heller lusten. men de senaste dagarna har varit intensiva med mycket bra. k och k har kommit. på nätterna har jag smugglat in dem här och sedan har vi trängt ihop oss i den stora sängen och legat och lyssnat på ljuden och folken.
jag tänkte skriva här om turen ut till coney island. hur jag gick bort till brughton beach med min mirofon och blev mer och mer omsluten av ryska skyltar, gigantiska pälsar i klara färger för 800 dollar på extrapris och så språket som lockar mig så. tänkte skriva om hur vladi blev så provocerad av den där mikrofonen, och fast jag inte förstod vad han sa och han inte förstod vad ajg sa – eller kanske just därför – hur han tog tag i mig och skrek något. jag uppfattade det som skrik, kanske var det bara bistert tonfall. hur han drog med mig in bakom disken, fortfarande hetsigt frustpratande och det gjorde ont i min arm. jag tänkte, bara han tar min mikrofon och fina bandare. det är det käraste jag har. får inte bli av med det. han sätter mig på en stol och ringer olika samtal och jag tänker att det här är maffian som de har pratat om. nu kommer jag sluta som kropparna i eastern promises. viggo kommer komma med den stora saxen och när de har skurit av mig hals kommer de att dra ut nagel för nagel, tand för tand, så att inte ska vara igenkänningbar. sedan kommer de att dumpa mig utanför brughton beach och i sommar kommer en liten pojke plötsligt simma in i min uppluckrade kropp, men då kommer ingan att förstå vem jag är och den amerikanska polisen har ju så mycket med terrorism att en liten tjej vid en strand inte är mycket att ha. varken knark, eller religion. dessutom måste de ju spara nu, när det går så dåligt och usa som stormakt snart är ett minne blott.

allt det där hann jag tänka. allt det där kändes ju som perfekt för bloggen. och det var just vad det blev också en historia för bloggen.
lika sann som mycket annat.
senare upprepades nästan samma sak när e och m tog med mig på kineskrog på mott street. en annan maffia. men jag läser ju också myggor och tigrar, så ni fattar hur det blir.

i morgon ska jag intervjua en tjej som har skrivit en troligt spännande bok som heter blood kin. den kan jag rekommendera! har laddat min kamera också, vilket gör att joggingturen i central park i dag kommer att förevigas!

to be continued….