födelsedagar är ändå dagar för nostalgi. konstigt att inte en enda av de som jag tillbringade min 30de födelsedag med, kommer att finnas med på min 31sta. närmast är väl kalle och joel som så försmädligt missade båda, men ändå var så nära liksom.
konstigt att vakna upp i ett logt i williamsburg och se empire state building. det är som att jag maxar new york-känslan totalt. på ett ett nästan löjligt sätt. har sovit på rosa körsbär på svart botten.
överallt i den här stan är det tapetserat med affischer där det står: if you see something, say something. under finns numret till port authority. jag tycker att det är en konstig affisch. “something”? som i vårtecken, eller en bofink? eller en asbra konsert eller en bra utställning.
det är klart att jag fattar att det handlar om terrororister och hot mit rikets säkerhet och andra abstrakta och bisarra saker, men för mig känns det inte skönt när dessa uppmaningar omringar oss och att detta something tas för givet att alla ska begripa. det är ju just sådan luddighet i begrepp som skapar förvirring, rädlsa och i slutändan inte bara raisism, utan faktiskt också just den terrorism som “de” är så rädda för.
som grädde och sirap på mos hänger i lampan övanför min säng tio små gröna plassoldater i klädnypor och stirrar ner på mig när jag ska sova. på något vis blir det bara sorgligt med soldater i klädnypor, även om de försöker inbringa någon form av repsekt. ungefär samma sak som den där uppmaningen på affischen. if you see something, say something. sorgligt och beklämmande.

i kväll blir det milk and honey.

har hört att dollarn rasat under 6-strecket och att de uppmanar oss att shoppa shoppa shoppa usa ur krisen. eller oss själva. eller rakt ner i den. jag har gjort mitt, helt kalrt, men det är inte säkert att det räcker har jag förstått.

vill också tillägga att allt mitt flygande kors och tvärs över hav och kontineneter har resulterat i flera köpta utsläppsrätter. jag vet att det finns de som försöker fly genom att skylla på att man inte vet exakt vart de där pengarna går eller vad det egentligen leder till. pengara för flygbiljetterna går i alla fall rakt ner i otrevliga händer och rakt ner i olja i vatten, så värre än så kan det inte bli. jag ser ingen som helst ursäkt för att inte köpa utsläppsrätter om man flyger. har jag skrapat ihop så mycket pengar att jag kan punga ut tusentals kronor på biljetter hit och dit, finns det ingen – absolut ingen – anledning att inte lägga några tusen till på utsläppsrätter (jag tycker naturligtvis att det vore ännu bättre om folk kunde köpa det även när de inte flög – nu blir det ju bara något slags noll-summespel, vilket knappt bromsar, antar jag). det kan i alla fall inte vara dåligt. tjat om att det är onödigt och att man inte vet vilka som står bakom är bad sxcuses för att vara snål.

Blog Image