Blog Image

en blogg

tove leffler

------------

google tour

politik Posted on Fri, March 14, 2008 22:04:19

Blog Imagejag är på google och väntar på att eitan ska ge mig en “google-tour”.

det käns väldigt mycket som mitt gamla universitet i london. befinner mig också på det som kallas main campus. de flesta osm jobbar här och går runt ser ut som de är någonstans mellan 17 och 35. i varje rum finns kyldiskar med fantastiska naked-smoothies. h mötte mig och frågade om jag ville ha mexiaknsk mat, eller vegan-mat eller något annat. du får äta hur mycket du vill av precis vad du vill. sedan fick jag göra mig min egen latte. allt är lite barnsligt färgglatt, som soffan jag sitter i som är knallgrön, bordet osm är rött och alla parasoller utanför som också är röda och gröna, menäven blåa och gula. mitt på gården står dessutom ett stort dinosaurie-skelett. telefonerna finns i små låtsastelefonkiosker och i palmen bredvid receptioenen hänger två rosa plastflamingos. har hört att det ska finnas ett bollhav.
man undrar lite hur gamla de är som arbetar här. elleer vilka de är. oroväckande många bär de svarta googl-tröjor som man tydligen fåt gratis när man börja.
– du kan äta allt din mål mat här – frukost, lunch och middag, berättade h. han berättade också om “the 15lb google weight-gain” som alla som börjar här får som en extra bonus. men nu har det bytt ut alla chokladbitar, kakor och chipspåsar mot frukt, healthy smotthies och serial bars. som för barn alltså. frukt är godis.
eller som en kommunistisk stat. vi erbjuder det vi vill att våra medborgare ska äta. inget fel med det, anser ju jag. men det förvånar mig hur ofta usa eller extremt marknadsstyrda platser eller länder, påminner om kommunistiska stater. jag vill säga till dem: men hey, you know, that’s exactly what marx said. övarvakningen, kontrollen, styrmedlen och bonusarna. det är precis som på kuba – fast lyxigare. och jag tror inte du straffas med döden om du yppar något du inte borde. men jag vet ju faktiskt inte. och på en större nivå – alltså nationell – så är det faktiskt så.

google alltså, som en liten mini-kommuniststat.

väldigt platt organisation säger de att det är.
Blog ImageBlog ImageBlog Image
play-groundestetik



san fran

san francisco Posted on Fri, March 14, 2008 02:04:29

jag vet att klyschan “som en småstad – fast en storstad”, kan få vilken vettig människa som helst att vilja kräkas. men det hjälps inte. det finns något i san francisco som var länge sen jag kände. det är inte bara havet. jag vill leva här. vill gå upp och ner och upp och ner och vakna med regn och blåst som i microklimatet övergår till strålande sol precis när jag går genom little japan och ramlar in på ett torg där allt är på japanska. bara två gator bort ligger flashiga pacific hights (som filmen, ni vet), men jag orkar inte gå dit, eftersom gatan bara är alldelse för brant. och solen så varm. dricker kaffe på ett torg med japanska affärer och japanska bågar för att komma in. sen har jag krafter nog för ytterligare några backar till heights ashbury. legendariskt för det som levde 1968. för mig helt okänt, och visst kan jag känna vibbar från jonglerande barfota-folk som slukar eld, men inte så att det avskräcker. handlar tröjor som aldrig kostar mer än 16 dollar. dricker vin som aldrig kostar mer än fyra och äter ekologisk, vegetarisk kalkon-macka.
jag vet att folk i den här staden har skitskolor. californien är en av de delstater som satsar miinst på skolor. i går berättade en mamma att deras årliga reading, där barnen i skolan ska läsa ett visst antal minnuter per dag och då få pengar från sina närmaste, som de ska ge till skolan, inbringade 100 000 dollar. det låter som sinnesjukt mycket pengar, men metoden gör mig spyfärdig. visst, fint att skolan får in massa pengar, men att alla skolor, föräldrar och barn måste slita så mycket, eftersom staten don’t give a shit, det kan jag inte inte gilla. jag kan inte gilla att dagis knappt går att få tag på och kostar över 10 000 kronor i månaden. det är så dubblet det här för mig. ingen föräldra-peng, ingen sjukvård, as-dyra universitet…. men ändå infinner sig den ofatbara lycka. det är svårt att få det att gå ihop i hjärnan. men om jag får pengar till mitt långtids-projekt, då ska jag verkligen försöka tillbringa en del av tiden här.

Blog ImageBlog Image